Då var jag hemma igen då.....(ett långt avslutande på denna blogg)

Time flies, som man säger.....3 månader gick rätt fort. Det har varit en spännande och intensiv tid, med sina mot- och uppgångar.


När jag tittar ut genom fönstret här i Sverige inser jag att jag missat några månader. Jag ser alla gröna blad på träden och alla blommor. Syrenerna som blommar. Det är å fint. Det känns konstigt. Kan inte riktigt fatta. Där borta var det höst och nästan vinter. Kallt. Det var rätt tid att lämna Johannesburg. När jag senast var i Stockholm var det vinter. Nu är det ljusa kvällar. Cyklar på asfalten på väg mot Älvsjö station. Det är overkligt och härligt. Lägenheten min känns så fin, som en stuga med vitmålade knutar. Allt är lägre, diskbänk, matbord, säng. Det är roligt att vara tillbaka igen och ångrar inte en blund. Har övat upp min engelska och mött fantastiska människor. Känner mig inte alls så annorlunda, snarare berikad med nya intryck och erfarenheter. Märker skillnader. Mellan där och här. Det är så lätt att prata svenska, behöver inte tänkta innan vad jag ska säga. Kan koder och språk. Behöver inte låta oartig för att jag inte riktigt behärskar språket. Samtidigt är jag tryggare i den engelska sfären.
Spontaniteten bland Sydafrikaner - någon börjar prata med en på bussen till skolan, på lunchen eller i köpcentrumet. Det är väldigt trevligt. Folk stirrar inte bara in i väggen, som i Stockholms tunnelbana. Och ändå är detta en stad på ca 10 miljoner, som hela Sverige. Så vi Stockholmare kan inte skylla på att vi är för många för att kunna prata med varandra.



Här nedan kommer en redogörelse och sammanfattning av tiden i Sydafrika.

Vad jag presterat på Wits under dessa tre månader:

I mediafördjupningen (på konstfack): Skrivit i bloggen om vad som hänt i Sydafrika och i Sverige då jag var där.


I Fine Art-kursen: Träffat lärare som gett mig input och kritik i mitt arbete, deltagit i sk offentlig redovisning och kritik av arbete två gånger. Mitt konstnärliga arbete är en gestaltning av mina upplevelser här och även minnen från Sverige. Medium är fotocollage, utskrivet eller kopierat i svartvitt (egna foton, förutom några få undantag) som jag sedan målar akryl på, bildar en lång händelseväv, en narration, handlar om hur upplevelser medieras genom ett fönster som oftast då man är ute på stan, eftersom man inte promenerar här, drar in upplevelser här och även minnen från Sverige. Har också didaktiska tankar över mitt arbete, som jag kan delge.


I Art Methodology-kursen: Deltagit och gjort olika uppgifter som ett 5 veckors lektionsupplägg i konst, läst och skrivit texter, gjort 5 vykort där olika minnen och delad historia är gestaltad, studerat den sydafrikanska läroplanen och varit ute i två skolor (i 2 veckor) på observationspraktik.


I History of Art-kursen: Varit med på föreläsningar om europeisk och afrikansk konst, gått på utställningar och deltagit i ett grupparbete där varje person skrev om varsin trumma. Jag skrev om en sydafrikansk konstnärinna som gjort en traditionell trumma som ett konstverk. Mycket intressant faktiskt. Diskuterar konst och hantverksbegreppen, vad som är autentiskt afrikansk konst osv.


Utöver detta ska jag skriva ett arbete (research project) om något jag funnit intressant här nere...(detta ingår i själva utbytet och inte i någon speciell kurs varken på konstfack eller wits, betygsätts ej): Ska skriva om Mandela representerad som (en levande) ikon. Har samlat material där Mandela är representerad på något sätt. Tagit kort på hantverk, statyer, tyger, han finns gestaltad i serier, böcker, you name it...han finns överallt här.
(Han är en väldigt spännande person med en förvånansvärd karaktär, vilket gjorde att övergången från apartheid till ett demokratiskt samhälle gick smidigt tillväga. Ska ta och läsa hans självbiografi när jag kommer hem har jag tänkt.)
Men som sagt har jag inte hunnit börja skriva än....så det gör jag i Sverige.

Sammanfattning av tre månader:
De första 3 veckorna var som en smekmånad, allt var nytt och spännande. Till vår förtjusning mötte vi ett mötte grönbeklätt Johannesburg. David (vår handledare där) tog med oss på det ena och det andra. Sen mattades det av. Jag och min reskamrat Karin började själva ta oss med skolbussen till skolan. Fick en bild av hur de två campusen såg ut. Vi blev mer självständiga. Jobbade intensivt med olika skoluppgifter. Vår klasskompis Victoria undrade om vi inte var uttråkade på vårat campus, utan bil, instängda osv. Men vi sa bara att det är så underbart och fint här. Grönt på Education Campus (där vi bodde) och härlig sommar. Så många intryck. Inte alls trist, snarare försökte vi få ihop vår bild av vår kommande tid där.

På boendet i Johannesburg var Internetkrångel en daglig vara, och skype fungerade aldrig på min dator. Tillslut gav jag upp och lånade istället Karins mac då jag ville skypa med nära och kära där hemma.

Under mittentiden, kände jag mig mer frustrerad då det var svårt att få en djupare relation till folk. Hängde mest på campuset där vi bodde eller på huvudcampuset och det kändes som om jag var fast där. Ville hemskt gärna gå utanför campuset, men visste inte om det gick, eftersom jag inte ville bli rånad eller överfallen. Det hände mest saker på vardagarna och på helgen var det rätt lugnt.

Jag och Karin åkte iväg till Kapstaden på 10 dagar, bergen, vattnet och staden gjorde ett vackert och dramatiskt intryck. Hit kom även min käre make och hälsade på. Här upptäckte vi mer, än vad vi gjort under vår första tid i Johannesburg.
Väl tillbaka i Johannesburg, insåg jag och Karin att nu måste vi ta tag i upptäckandet och göra fler utflykter där.
Fortfarande frustrerad. Taxi var dyrt att åka för mycket. Jag och Karin hängde på en gratistur med en taxichaufför till en utsikt och stadens härliga kvällsliv. Vi var mycket tacksamma. Vi började upptäcka mer och mer.

När det var ca en månad kvar kom våra lärare Pia och Kenneth från konstfack och även de två sydafrikanska utbytesstudenterna Mmutle och Anne till Johannesburg. Anne undrade vad vi inte hunnit med än och ville hitta på. Hon tog oss till det ena och det andra. Det var helt underbart. Äntligen fick vi röra lite på oss och umgås mycket med Sydafrikaner. Vi träffade hela hennes familj, gjorde utfärder, träffade våra lärare och åkte till Pilanesberg, sedan hade vi alla en reunion på en restaurang vid Market Theater.
Sista tiden hade jag väldigt mycket att göra. Var ute på praktik dagtid och jobbade med mitt fineart-projekt hemma på eftermiddagarna och kvällarna. Inte mycket vila. Försökte hinna avsluta och säga hejdå till folk.

Sista veckan i Johannesburg:
Måndag och Tisdag – Fine Arts Crit, jobbar intensivt på måndagen att färdigställa mitt arbete sätter upp det på tisdagen och visar upp det för lärare och elever.


Tisdag eftermiddag: besöker Oriental Plaza för sista gången och köper lite mer tyg och en svinbillig skinnjacka för 350 rand. Orsak, importeras från Pakistan, är inte lika dyrt som det poshiga Rosebank, där en skinnjacka kan gå på 3000 R.
Onsdagen: Trolley Ride i Jouberg Park Area. Väldigt intressant. Vi går på ställen där inga vita går i vanliga fall. Detta har jag längtat efter att göra. Gå på stan, helt enkelt. Avslutar med starkt kaffe på etiopiskt kafé. Eftermiddag, säger hejdå till Joni, Phumla mfl. Åker till Rosebanks köpcentrum för sista gången. Tar taxi hem, Prince kör oss och vi säger farväl och ger honom en extra slant. Börjar tänka på packningen, sorterar på kvällen och skypar med Josef en sista gång.
Torsdag: Packar hela dagen. På kvällen blir vi hämtade av Ryan och vi åker till Greenside till en restaurang. En sista kväll med Art Methodology-studenterna Ryan, Victoria (m pojkvän) och Aimee. Ev kommer Ryan nästa år på utbyte till konstfack. Vi får se!
Fredag: Packar det sista och förbereder mitt paket (15 kg) som ska skeppas hem till Sverige med båt. Tar det lite för sent till huvudcampuset och vi blir försenade i vår färd mot flygplatsen. Hinner precis checka in vårt bagage innan de stänger. Då ska planet gå om ca 1 h och 10 min. Puh! Har då halvjoggat nästan hela vägen från garaget, där Anne parkerat sin bil. Vi har bara visum till denna dag. Imorn skulle det varit kört, så att säga. Min resväska väger nog 21 kg (fick endast ha 20 kg i incheckat bagage) och mitt handbagage väger nog upp mot 14 kg. Jag är en större variant med fyra byxor och 10 lager av linnen, tröjor, koftor och skinnjacka på det ;) Men det går. Flyget hem känns bara som en transportsträcka. Varm, svettig, ont av fläkt, trött, uppe i varv, längtar hem.
Efter säkerhetskontrollen tar jag av alla onödiga lager av tröjor och jackor, men behåller de 4 lagren av byxor för säkerhets skull. Vi sitter i mittenraden i flygplanet och luftkonditioneringen strömmar rakt emot mig. Det är bara att klä på sig och stå ut. Får en del ont.
Byter plan i Zurich 6.10 dagen efter, och sen är det bara nedförsbacke hemåt. Väl på Arlanda, 9.10 regnar det utanför och tänker först att vädret är väldigt tråkigt. Men tänker om efter en stund, det kan vara vackert med dimma och strilande regn över ett landskap.
Vid utkomsthallen väntar nära och kära, äntligen får vi träffas igen.

Praktik i Johannesburg och annat

Eftersom vi bor 7 min från denna flickskola, har vi kunnat gå dit varje dag och hem...UNDERBART!

De senaste två veckorna har jag varit ute på praktik. Den första, en pojkskola och en den andra en flickskola. Till skillnad från Sverige har eleverna skoluniform och tjejer och killar är uppdelade på olika skolor. Föräldrarna betalar höga summor för att deras barn ska gå där. Två sydafrikanska elitskolor så att säga.

Pojkskolan inger en mer traditionell känsla, eleverna får bla jobba med att avbilda gamla skulpturer med hjälp av rutmönster. Jag får en känsla av högstadium lokalmässigt. Men det finns mer än vad som syns. (Det finns tydligen en screenverkstad där.) Ryan (vår klasskompis från Wits) introducerar ett projekt där eleverna ska göra schackpjäser och spelplan i gips. Mycket spännande! Matsalen ser ut som från Harry Potters skola, biblioteket likaså. På båda skolorna har konstämnet en starkt position. På pojkskolan har eleverna både konsthistoria och praktiskt gestaltande verksamhet. Flickskolan är som ett estetiskt gymnasium eller som en konstskola. Visuellt ser du vilka möjligheter du har att uttrycka dig på, luftiga lokaler med stora fönster. I det ena klassrummet har de en smartboard, vilket används för powerpoints när vi är där. Passande för denna mediafördjupning, inte sant?! Flickorna kan ha konsthistoria, design, foto och konst. Visual Diary används på båda skolorna, där eleverna beskriver sin arbetsprocess. Bra, tycker jag. Har mestadels observerat och försökt hjälpa elever.



När jag kommit hem har jag jobbat på mina fine arts-verk. Det har varit stressigt och mycket att göra eftersom jag även letat material till mitt researchproject om Mandela som ikon. Han finns överallt, på väskor, tyger, kylskåpsmagneter och konstverk. Denna tavla hänger i Constitution Court, Johannesburg.



Tillbaka till skolämnet. Statliga skolor är mixade med både tjejer och killar. De har ofta inte heller så mycket pengar som dessa. Hade gärna åkt ut och sett skolan som David hade sitt projekt på. Men tyvärr så hinner vi nog inte med det :( Bra att jag iaf hann besöka en kommunal skola i en kåkstad i Kapstaden. Så att man har något känsla för hur det kan vara.


En vecka kvar i Joburg....Excited to go home?! Det är både och, ska bli kul att träffa alla goa vänner och familjemedlemmar igen :) men det har verkligen varit en härligt tid i Sydafrika också. Imorn blir det fortsatt jobb inför fineartskritiken på måndag och tisdag. Vi ses snart i Sverige!!!!

tillbaka till joburg

Det var fantastiskt att komma till Kapstaden med den dramatiska och vackra natur som finns där. Bergen, kustlinjen och havet. Vi kunde gå omkring där när det var ljust utan att behöva oroa oss (till skillnad från Joburg) och vi utforskade stan och dess omgivningar hej vilt. Vi åkte på Safari, ut till ön Robben Island där Mandela satt fängslad, åkte till Godahoppsudden där man nästan blåste bort ;), vi såg små söta pingviner och vacker natur, tog vårt första dopp i False Bay där det var svensk badtemperatur till skillnad mot Atlantens 14 gradiga vatten närmare Kapstaden där vi bodde. Vi gick till Kapstadens nationella konstmuseum och tog linbanan upp till Tablemountain två gånger, på 1000 m ca. Det var svindlande och igen mycket intressant växtlighet. Vi gjorde flera fynd på Longstreet, centralt belägen gata där vi bodde på hostel under vistelsen. Bl a hittade vi traditionella västafrikanska Maliska klänningar direkt sydda i butiken av skickliga skräddare. Sedan fanns det hur många African Markets som helst i denna stad och vi var till en början mycket begistrade över allt hantverk, men vi som bara hade sett det lilla African Market vid Rosebanks köpcentrum tröttnade dock slutligen.

Det skar i hjärtat när vi såg barn på Longstreet som tiggde. De hade tydligen hem att komma till, men hade smakat på livet gatan där de kunde få droger och pengar och vill nog inte leva något annat liv. De såg ibland helt desperata ut men vi hörde att vi inte skulle ge dem några pengar, eftersom det skulle gå till droger. Vi gav dem lite frukt, och de tog alltid emot det. Vi lärde även känna den guide som tog oss till ett township där vi bla besökte en skola, ett bed&breakfast, och fick även höra och se området Distict 6 där apartheidregimen hade tvångsförflyttat en massa mskr med våld för att göra plats för vita. De färgade och de svarta flyttades till områden utanför stan, Cape flats, där det blåste mycket och jorden var svår att odla eftersom den bestod av sand osv. Vi fick höra om många tragedier men även om återuppbyggnad och hur man försöker hjälpa de som bor där idag. Vår guide sa att trots den misär som fanns och finns så är folk glada. De lever på the spirit of humanity - andan av medmänsklighet, det är så man orkar leva och hittar glädje. Det byggs för fullt i dessa områden, då regeringen och andra bygger hus till dem som lever i skjul. Målet är att alla ska få ett värdigt boende. Men det är många som står på kö, och det finns fortfarande en massa skjul som tar in vatten när det regnar och inte har vatten och värme. Det företag som guidade oss, har en etisk policy att en del av pengarna som kommer in från turister ska gå till mskrna i townshippen och hjälpa dem. Det tyckte vi var bra.

Innan vi åkte hörde vi att Kapstaden är turistigt, lättillgängligt, väldigt fint att det finns mycket design där, medan Johannesburg inte är lika lättillgängligt, är skitigare och ruffigare men att folk är väldigt trevliga. Visst var det nog så, men vi tyckte mycket om Kapstaden. Det var inte alls ytligt. Vi trivdes riktigt bra eftersom vi lärde känna folk där och även kunde röra oss relativt fritt.

Det var annorlunda att komma tillbaka till Johannesburg efter dessa 10 dagar. Här kändes det mer betongigt och instängt, än första gången vi kom hit. Vi har inte utforskat Johannesburg lika mycket. Här gäller det att känna folk så att man kommer någonstans och man är beroende av bil. Suck! Men vi tar nya tag. Har besökt Constitution Hill för andra gången, en mycket intressant plats som finns alldeles i närheten där vi bor. Det var ett gammalt fängelse där bla Mandela och Gandhi var fängslade och i dag står den nya Constitution Court där, här bestäms lagar som berör hela nationen. Byggnaden i sig är som ett enda stort konsverk och dess innehåll. Flera konstnärer har smyckat fasader, tak och väggar. Allt betyder något. Ingenting är ett misstag, typ. Med gamla tegelstenar från en riven fängelsebyggnad på området, har man byggt det nya Konstitutionshuset, de använder det gamla för att bygga något nytt, en demokrati men mänskliga rättigheter i fokus. Men själva Konstitutionens fina regler och verkligheten stämmer tyvärr inte alltid överrens. Hoppas att det till valet kommer in ledare som tjänar folket och inte sig själva. Detta ställe rekommenderas att besöka om man är i Johannesburg.

Men ikväll fick jag och Karin var med på en spännande tur i staden. Vi var i Zoolake, en grön park med en handgrävd sjö på ena sidan och relaxade på eftermiddagen. Det var strålande solsken och mycket varmt. Men på kvällen blev det rätt kyligt. Det går mot höst, men fortfarande är det som svensk sommar när solen skiner. Våran trevliga taxichaufför Prince skjutsade oss hem därifrån. När vi var framme började han berätta om olika ställen som han tyckte att vi skulle se i Johannesburg. Det slutade med en liten privat tur (eftersom han inte hade några kunder just då) till en utsikt i Linksfield där rika bor i gigantiska hus. Det var mycket vackert med alla ljusen över staden. Sedan tog han oss till Yeoville där folk var ute fast det var mörkt. I vissa områden är det helt dött på kvällen, folk vågar inte vara ute helt enkelt. Detta område var mycket trevligt och livfullt. Tyvärr så kunde varken jag eller Karin röra oss där när det är mörkt, men då vi var med taxichaffören i en bil var det säkert. Sedan körde han oss till Hillbrow som ska vara en av Johannesburgs farliga områden, särskilt om man inte bor där och inte känner till området. Men han berättade att det bodde en vit kvinna där och hon gick trygg på gatorna, eftersom hon bodde där. Här var det mycket liv också. Jag skulle också vilja kunna röra mig där, röra mig fritt. Men bakom ett fönster och en bildörr med en kunnig taxichaufför är jag säker. Prince sa att han gärna körde oss fler gånger, men då mot betalning, vilket vi nog gör framöver. Vi vill se och uppleva Johannesburg!

Det är Family day här och slutet på påsken. Avslutar med en affisch från kyrkan jag besökte på långfredagen och påskägget jag fick från en lärare i skolan.

till Kapstaden

Har förberett det mesta nu inför resan till Kapstaden, klockan är över 24. Lyssnar just nu på Laleh, fantastisk skiva faktiskt. Ska nog sova alldeles snart. Imorn bär det iväg med Kulula.

Sermon-train

Idag var jag med om ett konstverk på tåget ut mot Soweto. Vi var en stor grupp som åkte, med start på tågstationen i Jo´burg. Anitra, anställd på skolan och expert på afrikans konst hade en föreläsning i tågvagnen om afrikans avantgard på engelska, som dokumenterades med filmkamera. Denna happening var en parafras och parodi/ironi på de många prednikningar som folk blir utsatta för på tågen i vanliga fall, därav namnet sermon-train. Istället skulle det handla om en meditation runtomkring afrikans avantgardkonst. De två konstnärerna ville bryta olika sociala gränser i staden, mellan klasser och raser. Låta utbildning komma ut till "folket". Tyvärr var det bara vi från Wits som deltog, då en av eleverna sa till folk att välja en annan vagn när de skulle gå på, vilket egentligen inte var meningen från konstnärerna. De ville nå ut till de vanliga människorna. Förebild Joseph Beuys, avantgardkonstnär och tänkare från Tyskland, där tanken är att alla ska få utbildning på universitetet. De ansåg även att själva termen avantgard inte längre är aktuell, det finns inte längre menade de. En student undrade varför man hade denna föreläsning på engelska, ett högst kolonialt språk i sydafrika, en annan kontrade med att det är de språk som de flesta förstår och kan, en gemensam nämnare bland de flesta, vilket skapar gemenskap och folk kan förstå. På vägen tillbaka ställdes det fler frågor till konstnärerna och till föreläsaren, men då med vanligt folk i vagnen. En fråga som ställdes var hur konstnärerna förhöll sig till att delar av publiken inte alls kanske ville höra det som sas i vagnen. En annan vad som var meningen med konstverket.

Det var spännande att få delta i detta projekt och att få åka med ett tåg som flest svarta åker med, vilket jag och Karin inte alls skulle haft möjlighet att göra själva eftersom vi inte känner till staden. Fick också veta att från huvudstationen går även långfärdståg till hela Sydafrika. En tjej sa att hon aldrig hade åkt tåg i sydafrika, men i andra städer utomlands. Men hon har också bil och behöver inte ta tåget. En annan sa att hon brukar använda publika färdmedel (hon har inte bil) och gärna tog oss med på en tur någon gång. Vilket jag och Karin glatt sa ja till. Det känns lite instängt att bara röra sig med buss mellan campusen och bil och inte kunna promenera ute på gatorna. Så vi får se vad det blir framöver.....

Intryck från Joburg

Karin och jag har varit här i två veckor nu. Många intryck gör att det hela tiden känns spännande och intressant. Behöver inte förströ oss än med en dvd-film och inte heller kännt oss instängda eller uttråkade. Det finns mycket uttrymme på campuset att röra sig på. Annars menar de flesta att det gäller att ha bil här, för att kunna röra sig fritt. Men vi får väl ta taxi när det behövs. Skolbussen funkar till skolan och till Rosebanks köpcentrum på helgen.

Intryck:
En grön vacker stad.

Vi har hittills mött nästan bara vänliga mskr och trivs i detta välkomnande klimat.

Skillnader mellan rika och fattiga. Många säljer eller tigger vid rödljusen då man åker omkring med bil. De verkar inte alls rädda för bilarna och deras fart. Har sett att folk ibland köper en ros av någon gatuförsäljare. Även sett hur de som jobbar vid rödljusen tjänar pengar på att ta emot skräp från de som sitter i bilarna.

David har sagt att väskor ska vara på golvet då man åker bil, så att de inte syns. Bilen har låsta dörrar, stängda fönster, men David öppnar fönstret då och då.

Krångel med internetuppkoppling och skype tar mycket tid och kraft. Fortfarande funkar inte skype på min pc.

Kontakten med nära och kära är viktig, det prioriteras på min lista.

Vi har inte kännt oss direkt rädda. Men är på vår vakt såklart i vissa sammanhang. Håller i väskor och är försiktiga att visa kameror, plånbok, pengar och dyl.

Snappar upp engelska ord och märker att det blir lättare och lättare att uttrycka mig.

Mat: Kyckling is king! Det är kyckling överallt. Vet att min svägerska sa att när hon var här åt hon nästan bara kyckling. Micromat i rummet; försöker hitta på det ena och det andra, ungsbakad potatis, linssoppa, äggröra, frysmat, havregrynsgröt. Förutom smörgås, salladsrätter o dyl utanför micron. Jag och Karin har hittat ett jättegott och billigt chinatakeaway-ställe på huvudcampuset i Matrix (affärer, matställen, bokhandel, cafe) Det är favoriten just nu. Tar annars gärna en kopp te på ett café närmare ateljen och wits konstskola.

I tisdags fick jag och Karin vårt lilla krypin i ateljeväg. Vi gick en liten promenad utanför
skolområdet med en lärare för att göra nycklartill ateljen. Det var härligt att kunna promenera i staden, i den verkligheten. Tillsammans med honom gick det bra att gå där, men att gå där själv är alltså inte att rekommendera. Kanske tillsammans med andra och med en man....Jag tänkte att man kanske skulle klä ut sig till man?! Men det var iaf en spännande upplevelse. Är ju annars van att kunna röra mig fritt. Läraren sa att det inte alls behöver vara farligt att röra sig där. Men annars tar han bilen, eftersom det inte är helt säkert, då han ska ta sig längre bort som till den inre citykärnan. Han anser att Johannesburgs ryckte om att vara väldigt farligt är överdrivet, men självklart måste man vara på sin vakt.

Började annars att jobba i ateljen idag. Äntligen!

Vi har ett rätt mastigt schema. Vi ska bla göra en 4 veckors detaljerad lektionsplanering om europeisk konsthistoria, med ingång i Johannes Phokelas (en världskänd sydafrikansk konstnär) kritiska bilder av holländska 16ootals konstnärers verk, med den sydafrikanska läroplanen som modell. Men vi lär oss mycket och det är intressant. En länk till galleriet och till en pdf om utställningen: http://www.standardbankgallery.co.za/education/current.asp

Har fortfarande kackerlackor i mitt rum...men börjar vänja mig. De kommer inte fram så ofta iallafall. Och när de gör det...tar jag dem! Hittade faktiskt en kackerlacka promenerandes i mitt kylskåp häromdagen...undrar hur den kom in där.

Har hittat ett träningsställe också där vi bor, olika slags workout alla vardagskvällar och ett gym. Vi får gå gratis eftersom vi bara är här i tre månader. Super! Tränade i onsdags. Det var en slags blandning av core, bodypump utan tyngder, kiboxning. Cyklar ju alltid till konstfack annars varje dag i Stockholm. Så jag började undra om jag hade tappat all kondition nu när jag inte tränat på 11 dagar....det var underbart att ta ut sig helt. Annars kan jag redan vara trött hemma i Stockholm då jag tar cykeln till skolan.

i johannesburg

Nu har jag varit här ett par dagar. Det känns väldigt bra. Kom till 28 graders värme och en massa vänliga människor. Vi har blivit skjutsade av David till mataffären, till huvudcampuset mm. I tisdags kväll hade David och Glenda en välkomstfest, där vi fick träffa alla elever som vi ska gå med och lärare. Hem kom vi med två snälla konststudenter, i en galen färd med två elefanter (jag och karin utan säkerhetsbälte) i baksätet. Idag hade vi vår första lektion.
Lyckades koppla upp mig på internet efter några dagars slitande i håret....men har ännu inte lyckats med webbläsaren internet explorer, skype och msn....snyft! Trivs bra med boendet förutom att på lördag kväll upptäckte jag kackerlackor, det var första kvällen i mitt nya rum. Fick byta till ett nytt men upptäckte även där ett antal. Så jag och Karin vi gick hårt ut, hon med ficklampa för att se var de var och jag med en pappersbit som jag använde för att mosa dem. Jag dödade 7-8 stycken och har faktiskt inte sett till fler än....

Annars är det väldigt vackert här där vi bor, med gröna gräsmattor, träd, blommor och hus. Hela Joburg är full av grönska och träd. Jag hade fått en bild av en betongstad, men så är det inte. Ljudet av syrsor...och bilar blir ett återkommande tema i denna stad.

Nu blir vi här i tre månader, vilket känns väldigt härligt. Hemma igen den den 22 maj.